Det är så mycket jag har att berätta, så mycket intryck och detta bara efter två dagar. Dagarna känns som veckor. Jag kommer att komma på saker i efterhand och mycket av texten kommer att vara ordbajs från mitt eget huvud och ibland kanske jag förklarar lite dåligt. Fråga gärna hur mycket ni vill!
Vi åt lunch igår på det haket som ligger närmast skolan. Stark och god vegetarisk tikka masala. Jag skrattade så mycket när jag frågade om dom hade ditt eller datt och servitören bara skakade på huvet...Vafanken! Har dom ingenting?! Men vänta nu här... Just ja. Här skakas det ju på huvudet för ja. OM det kommer att ta lång tid för mig att vänja mig vid det!
Efter vår hetsiga men ack så intressanta föreläsning åkte jag, Emmy, Lea och Moona (en indisk tjej som bor i korridoren) till en fin Indisk restaurang via taxi. Vi skulle fira att Lea är klar med sin C-uppsats och fira att vi anlänt. Det var absolut den goooodaste indiska mat jag ätit i hela mitt liv! Vi drack mangolazzie (en yoghurtbaserad dryck med olika smaker, i detta fall mango, som dricks för att jämna ut att maten är så stark). Det känns lite som i skolmatsalen för dom serverar allt i olika skålar och sen är det tradition att dom även lägger upp på tallriken, så fort det är slut. Dom dyker upp från ingenstans så fort man tuggat sista tuggan och dom bara lassar på. Tackar tackar.
Imorse signade vi in oss på ett gym, detta ligger mitt emot skolan så alltså tre minuters promenad från boendet. Ganska litet men helt okej, fria vikter och löpband och annat som kan vara nödvändigt. ;) Det går inte ens att promenera eller jogga ute för att det är så dålig luft från föroreningar och avgaser. Detta kostar oss 7000 rupier för tre månader. 100 ruper är 11,9 kr. Det är rätt dyrt för att vara Indien, men alla "västerländska" saker och aktiviteter berättade Lea kostar lite mer. Vi tränade en timme innan vi gick och käkade frulle på stammishaket (det är där vi kommer att förtära mestadels av våra måltider eftersom skolans kafeteria ofta är full). Billigt, sjukt gott och enligt Lea även magsjuk-fritt. Works fine for me!
Hela dagen har i princip gått ut på att springa hit och dit, prata med den, vänta på den, ringa den, skriva på där, ta ut pengar till det, göra mer pappersjobb och ja, för att i slutändan egentligen inte fixat något alls. Jo, vi fick internet på rummet. Från 11.30 väntade vi i två timmar på kabelkillen, men sedan får vi tag i honom och han säger att han skall komma till 15.00 istället. Vi skyndar oss tillbaka hem efter att ha fixat mer papper och mött några på skolan. Kabelkillen dyker upp vid 15 och säger "jag är här nu men nej jag kommer tillbaka senare, men vi måste ha lunch först liksom!" VA?! Puuuh. Andas Johanna. Tillslut skyndar vi oss hem för vi var tvugna att gå tillbaka till skolan igen och kommer till den utsatta tiden men med två minuter sena. Nej då har han precis varit här och åkt igen när vi inte var där. Vi får tag i honom via telefon och då vänder dom och kommer tillbaka. Summan av kardemumman: Vi har nu Internet på rummet och jag har lärt mig precis hur det kan gå till i Inden. Det är lite så dom jobbar här. Gällande ALLT.
Vi beställde south-indian food till lunch som levererades hem. Mat för tre personer kostade 90 rupier. (Lägg på minnet att 100 rupier var 11,9 kr). Vi intog lunchen på golvet i vårat rum med en indisk tjej som vi delar badrum med. Jag förstår varför dom utövar Yoga för när man sitter skräddare och äter på golvet får man skatta sig lycklig om man kommer upp igen.
Vi inhandlade lite saker på de hektiska små affärerna och på marknaden som ligger knappa 5 min promenad från boendet. Vi har Mumbais (enligt muntliga källor) bästa och största fruktmarknad vid oss. Vi köpte mango, jordgubbar, mullbär, bananer, äpplen följt av nötter, ägg och andra nödvändigheter som lite koppar, bestick och en kastrull om vi vill koka ägg. Vi har inget kök men det finns en platta. Vi äter alltså ALLA måltider ute. Det är flera gånger billigare än att försöka laga något hemma.
Varje dag städas vårat rum lite slarvigt av en städerska. Vi måste vara tillbaka innan 23 varje dag på vårat Hostel, men utbytesstudenter har lite enklare så vi får vara ute till 3.00 om vi skriver en lapp, och ännu längre om vi smsar till Rektorn på vårt Girls Hostel, hon bor också här. Jag har aldrig känt mig tryggare i något asiatiskt land än vad jag gör här. Folk glor knappt, och dom som gör det ler. Ingen härjar, grabbar tag eller skriker. Alla är i sin egen värld. Det är full fart hela dagen, men inte före 10. Det är en morgontrött befolkning minsann. Mumbai är väldigt modern som stad i mentaliteten. Det är inte alls lika konservativt som resten av Indien och många yngre följer västerländskt mode. Jag personligen skulle inte ha urringat eller för korta shorts (av respekt och att jag inte vill att någon ska glo, man sticker ut om det är redan) men dom som har lite högre kast och är moderna verkar gå runt i lite som dom vill på gatan. Det här med kast ska man inte prata om ALLS och det är svårt att ens förstå lite. På restauranger märks det tydligt. En går med vatten men pratar inte med gäster, men han får aldrig gå med mat. Den som går med mat skulle aldrig gå med vatten. En tredje tar betalt osv osv...
Mumbai är känt för sina olikheter. Här är det de fattigaste av fattiga som lever sida vid sida med de äckligt rikaste människorna med 200 tjänstefolk. Det är tokrent men brutalt smutsigt på samma gång. Tempot är lugnt och sansat samtidigt som det är heeeelt galet andra gånger. Medeltid hand i hand med toppmodent! Idag, efter shoppingen av det nödvändigaste, åkte jag, Lea och Emmy till ett stort och lyxigt shopping mall med allt från butiker som Gucci till Zara och Vero Moda och restauranger som TGIF mixat med indiska. Denna gång tog vi tåg/pendel/spårvagn (något mellanting) eftersom det var rusningstrafik så taxi var otänkbart.
Tågen är helt öppna utan dörrar och dom är väldigt gamla. Fullsmockade och människor står packade som sillar, så som ni säkert sätt någon skämtbild på 9gag. It's real! Det finns en avdelning på tågen där bara kvinnor får sitta, så det är uppdelat. Lea är van och åker tåg ofta, men vi råkade hoppa på fel tåg ändå. Jag är glad att vi gjorde detta för nu fick jag se INDIEN. Stationen vi var tvugna att hoppa av på är Mumbais mest myllrande och folkfyllda station. Allt detta i rusningstrafik. Alltså när jag säger att folk mosar sig på innan man får gå av så menar jag verkligen det. Det fanns inte ens suck i världen om man inte tog på sig amerikansk fotbollsutrustningen och bokstavligen tacklade och armbågade sig ut ur tåget. Jag blev stämplad, knäad och armbågad i magen. Men det enda jag kunde göra var att skratta. Häftigt att få uppleva. Om man inte åker fel ibland får man inte uppleva gobitarna. Vi fick hjälp av en kvinna att hitta rätt spår, när vi armbågat oss genom folkmassan i 5 minuter genom perrongen. Här är dom så hjälpsamma att om man frågar efter vägen så går dom gladeligen med en hela vägen och visar i kanske 10 minuter, helt utan baktanke. Sug på den ni, upptagna schvenskar. I know. I'm not better myself.
Efter ett tågbyte tog vi sedan en promenad genom Mumbais gator på 10 minuter. Jag älskar känslan, pulsen på stan och att titta på alla dessa tusentals människor som är på väg någonstans. Väl framme passerade vi metalldetektorer, väskgenomsökning och sedan gick vi in i ett av de lyxigaste köpcentra jag någonsin befunnit mig i. Handlade lite skjortor och blusar till skolan på Zara och sedan käkade vi på ett italienskt ställe. Eftersom vi äter indisk mat nu i tre månader morgon, middag, kväll så passade vi på med en sallad. Dessutom hade dom vin och vi var ju tvugna att fira Lea och hennes färdiga C-uppsats. Igen. :) Vi handlade även indiska kläder för det måste vi ha på Yogan och dessutom får vi ha det som "formella" kläder i skolan. Kan vara skönt att växla lite ibland från kavajen. Svalare framförallt. När jag frågade expediten om hon tyckte att jag passade i det jag höll upp så skakade hon på huvudet. Hepp! Tänkte jag... Men sen kom jag ju på mig själv... Att det är tvärtomspråket som gäller ;) Bilder utlovas på outfiten.
Tillbaka kl 22.30 efter en taxiresa i lite lugnare kvällstrafik. Missförstå mig rätt, fortfarande galen. Nu sitter jag och bara suger på karamellen. Detta är hitills det bästa jag gjort. Varför? Kortfattat:
1. Maten är helt sjukt, sjuuuukt god!
2. Indien är ett fantastiskt land!
3. Skolan är grym!
4. Jag får träna mitt tålamod till det yttersta!
5. Vi har ett gym tre minuter från skolan som öppnar 6 och stänger 22.
6. Jag får prata engelska hela tiden!
7. Jag får uppleva sååå mycket, allt på samma gång och hela tiden.
8. Jag lär mig och kommer lära mig så mycket!
9. Mumbai är en perfekt blandning mellan västerländskt och indiskt. Alltså en "mjukstart" och förmodligen lite enklare att integreras i.
10. Människorna! Så mysiga, härliga, varma och spännande.
11. Jag får tid att sova mina 8 timmar som aldrig hinns hemma, jag får massa tid att läsa.
12. Jag får färsk tropisk frukt varje dag och nötter från himmelriket! (100 ggr godare än hemma!)
Sorry för detta långa inlägg. Sover du redan av tristess så godnatt, annars vill jag skriva långt för att ni ska få en uns av inlevelse i det jag har fått chansen att uppleva! Ja stutsar upp och ner på stolen och jag går omkring och småler för mig själv konstant. WOW säger jag bara! Det kommer säkert massa motgångar och kulturkrockar men det får bara bli intressant. Just nu njuter jag av nuet och, ja, allt, precis ALLT.
STOR VARM KRAM!
Yours truly, Johanna
