Balans. Det är ett ord människor ofta säger att de vill ha eller uppnå. Men vad innebär det?
Är det synonymt med jämnvikt i den bemärkelsen? Som i att man vill ha lika mycket kul som tråkigt i livet? Lika mycket bra som dåligt? Det låter rätt knasigt att sträva efter 50 % negativt.
Eller innebär det kanske balans - i den meningen att stå på en fast punkt utan att vingla och falla? Att ha kontroll över sin situation?
Är det detsamma som att hitta "sin" balans? Är det trygghet vi pratar om då?
Om vi vänder på det. Vad får en människa att komma ur balans? En sjukdom kanske. En plötslig händelse i livet som förändrar mycket eller kanske allt. En flytt. En förälskelse. En resa. Som ruskar om "balansen".
För mig har det varit viktigt att jag har en inre balans och att känna att jag har två fötter på jorden oavsett var i världen jag befinner mig. Om min livsbalans var beroende av en fysisk plats vore det svårt att inte helt snubbla och falla när man beger sig ut i världen. Det gäller att lära känna sig själv och förstå sig själv. Att förstå vilka rutiner som fungerar och vad man mår bra av. Att bära med mig dessa oavsett om min situation förändras.
Vad gäller hälsa är detta extremt viktigt för mig. Rubbar jag på det så dröjer det inte länge innan andra saker kommer i såkallad obalans i mitt liv. Att ha bra rutiner hemma med träning och kost kan vara en utmaning i sig trots alla förutsättningar. Något man måste motivera sig själv till och upprätthålla varje morgon och varje kväll. Varje måltid och varje löpsteg. Varenda lyft och skridskoskär. Men att bibehålla en hälsosam livsstil när man reser är faktiskt en utmaning. Det är så enkelt att man blir bekväm och intalar sig att man är på semester. Så kommer man hem efter några månader med 10 kilo för mycket och noll kondition och allt man jobbat för hemma är borta. Det kan hända. Jag har varit där förut.
För hur enkelt är det att äta nyttigt när man reser 14 timmar tåg och det enda som finns att få tag i är friterat eller toast? Eller när man kanske bara en enda gång i livet har fått en chans att bo i Indien, det land som har den mest fantastiska matkulturen i hela världen? När man vill prova allt nytt men vet hur onyttigt vissa saker är? Ska man stå över då, som man försöker göra hemma varje gång det ställs fram en lösviktsgodisskål på ett kilo och kallar det fredagsmys?
Med en kost som bygger på ris, vetemjöl med bröd i alla dess former, olja, smör och grädde med väldigt mycket friterat (självklart mycket hälsosamma kryddor, örter och grönsaker också såklart) här i Indien är det toksvårt att äta så som jag "vill" eller skulle ha gjort hemma. Samma problem vet jag att vänner har haft som flyttar till USA.
Nu är vi på det här med balans igen. För lagom får väl ändå bli det ord som kommer bäst till pass nu. Jag får helt enkelt prova lagom. Njuta av den tid jag har här, men med en vettig inställning och göra bra val då jag kan. Balans handlar nog för min del att kompromissa lite. Kanske får jag offra lite av min hälsosamma livsstil hemma för att kunna få möjlighet att uppleva allt detta som livet här i Indien erbjuder. Och riva av några extra burpees på en yogamatta i vår toalettkorridor utan AC. Japp, så får det bli!
Ni vänner och träningskompanjoner hemma kommer att få peppa mig till månen när jag är hemma igen, det blir er tur att varva mig på crossfit och putta mig uppför hästbacken på Rocklunda. Om ni ens vill vara i närheten när jag svettas ut alla indiska kryddor ur systemet det vill säga.. ;)
Kram!
