WOW
Okej... Jag vill börja med att säga att jag kanske just nu är den mest lyckligt lottade människan på hela jorden. Jag och Emmy då. Att vi ens fått/tagit möjligheten att åka iväg på detta är helt ofattbart, galet, magiskt och fantastiskt på samma gång.
Ni som känner mig väl vet ju att jag har extremt svårt att bli kär. Well, I am, now. Staden heter Mumbai och jag tror vi kommer ha en passionerat förhållande på tre intensiva månader med både hat, kärlek, stress och lugn. Allt på samma gång, precis som jag vill ha det.
Så, nu backar vi två dagar. Mellanlandning i Malaysia innan vi tillslut landade i Mumbai på natten till torsdagen. Efter det formella med visum och med bingo på båda våra väskor så skulle vi leta efter vår chafför från skolan. Jag har då aldrig blivit gladare öven ett A4 papper, ever. MS EMMY & MS JOHANNA. En zickzackad, galen vansinnesfärd och en halvtimme senare och 1500 rupier fattigare anlände vi till Matunga Girls Hostel. Det ligger två minuters gångväg från Campus. När vi kom fick vi skriva in oss i en liggare. Detta ska göras varje gång vi går på morgonen och vi måste skriva in oss varje gång vi kommer tillbaka på kvällen. Detta gäller i princip överallt. Nattvakten vevade och pekade lite men kunde inte engelska så tillslut hittade vi vårat rum.
Vi bor på tredje våningen och Emmy uttryckte sig "Åh hjälp, det är som i en skräckfilm, som en gammal skola.." Väggarna är målade, om ens det, i en gulnad färg. Det är enkelt med två sängar av hårdaste kaliber, en tjock-TV, ett litet skrivbord, en garderob och några hyllor. Vi låser dörren med hänglås. Vi har både AC och fläkt, men det är precis på gänsen att vi inte behöver använda den. Det var faktiskt mycket svalare än vad jag trodde. Skönt!
Vi hade änglavakt, och precis i rummet bredvid oss bor den enda utbytesstudenten, en tjej från Tyskland vid namn Lea. Hon var vaken och berättade allt och lite till som vi behövde veta och vi bestämde att gå en liten rundtur med henne innan vi skulle vara på Welingkar kl 11 för att möta Jesal, kvinnan som har hand om utlandsstudenter.
I kostymbyxor, kavaj och skjorta (som ju är klädkoden på skolan) gick vi och käkade omelett med stora chilibitar i till frukost och masala chai, som dom dricker hela tiden. Inte riktigt som chai-the hemma precis. Kl 11 väntar vi på Welingar men ingen kommer. Tillslut dyker en kvinna upp och säger att Jesal är sjuk och hon ska hjälpa oss i stället. I en enda röra skriver vi på papper hit, läser igenom ditt och datt och ja, allt kunde ha gjorts hundra eller till och med tusen gånger effektivare, men det är Indien och det är bara att vänja sig vid att allt är krångligt, bara för att, och att allt tar sååå lång tid.
Poof säger det sen kommer hon på att oj vi har ju lektion just precis kl 15. Pang på rödbettan, vår första föreläsning i Selling and Negotiating Skills från 15-20. Mycket intressant och rolig föreläsare. Men vi fick en chock, det var tjattrigt á la huvudvärksnivå och han fick säga till studenterna fleeera gånger. Vi hade ju trott att detta skulle vara 60 st sjukt ambitiösa och diciplinära robotar i indisk förpackning. Vi fick pusta ut lite och både jag och Emmy fick nog känslan att det här kommer bli mycket roligare och enklare än vi trott. Det slutar med att dom är så rastlösa att läraren väljer att runda av en och en halv timme tidigare än bestämt. Jag personligen tycker det är lite maffigt att ha lektion från 15-20 och bara ha 10 minuters rast (vilket var ursprungsupplägget). Så jag får tacka mina medstundenter för att dom inte kunde fokusera.
Skolan är fin, ligger i ett bra område enligt Lea, ett utav de finaste områderna i Mumbai. Det är svårt för oss att märka eftersom det ju ändå är rätt smutsigt och när vi kom med taxin såg vi lite kossor och så på gatan. Det är massa vakter och metalldetektor för att komma in på skolans område och vi måste bära ID-kort hela tiden. Det är klädkod och en hel del regler både på skolan och i boendet. Det får ENDAST vistas tjejer här och inte ens min egen mamma skulle få komma på besök och se hur det ser ut där vi bor.
Vi kommer att läsa 5 kurser under dessa tre månader, plus att vi har Yoga på schemat. Vad "synd". Älskar't! Vi fick välja Batch och valde nr 3, vilket alltså innebär att vi endast går i skolan ca 3 dagar! Wow. Vi går på söndagar och ibland lördagar. Indierna har mycket mer fullspäckat schema och läser 7 dagar i veckan, men det är annorlunda för utbytesstudenter. Vissa föreläsningar är från 10-14 och sedan nästa direkt 14-18 och sedan 18-20, men det är bara en dag. Enligt vår kontaktperson så kan alltså föreläsningar flyttas runt och ställas in lite titt som tätt och undermeningen lydde "So don't make any plans". Så vi tar alltså en dag i taget numera. Detta kommer gälla under hela vistelsen. Vissa dagar kan det vara 4 heldagar och man får inte missa något alls och det får man veta någon dag innan om man har riktigt tur med förmodligen en timme innan.
Detta var lite besrivande av skolan och boendet. Jag tror jag skriver ett nytt inlägg om resten, så ni inte får skavsår i ögonen.
/J
