Indien - landet som förändrar hela din världsbild.

For your information... Please don't wear pyjamas to the gym.

Detta och några andra lustiga regler sitter uppe på vårt gym.

Jag är besviken, jag som hade min bästa tränings-pyjamas nedpackad och den bara suktar efter att bli använd.

Tre fågelskitar fick jag på mig idag under loppen av två timmar. Myspys!

Nu har vi haft vår första final exam! En av fem dagar avklarade. På tisdag kväll har vi gjort färdigt vår trimester här! Det kändes helt okej. Liknade på många sätt en tenta hemma, men ändå inte. Inte lika djupgående som hemma och frågorna behöver nödvändigtvis inte innefatta något som nämnts på lektionen, så det är lite bingo med allmän kunskap också.

Vi var först klara av alla tror jag. Senare frågade jag Smital i vår klass varför dom satt så länge. Jag fick svaret att i princip alla sitter av hela den utsatta tiden. Bara för att. Till skillnad från hemma när man bara rusar därifrån när man är klar efter tre timmar och handen blöder av skrivkramp.

Dessutom påpekade han att det var jätteviktigt att man anpassade längden på svaren efter poängen. Han sa att en fråga på fem poäng innebar ett svar på en A4 och en fråga på 10 poäng ett svar på två A4. Och även om man inte kunde svaret var det viktigt med själva textens volym, man kunde helst upprepa sig två-tre gånger mest för att fylla ut och kanske plocka poäng därav. Så länge det blev en sida.

Haha...vet inte riktigt om jag köper det. Kvantitet istället för kvalitet? Det återstår att se. Dom får för sig mycket saker här i Indien och det kanske inte alltid stämmer överens med verkligheten.

Precis som allt annat så dubbelkollar och trippelkollar vi all fakta och all information vi ges. Varenda en vi talar med utgår verkligen från sin subjektiva uppfattning och påpekar att SÅ ÄR DET MINSANN FÖR ALLA INDIER I HELA INDIEN.

Ovanpå det får vi dagligen höra hur det är i Västvärlden. På riktigt så blir vi "uppläxade" att joo så är det visst, för det har vi sett på TV/Americas funniest home videos/på film. En kväll så firade vi en tjejs födelsedag här på vårat hostel. Det är tradition här att man kletar tårta i ansiktet på den som fyller. Emmy frågade var den traditionen kom ifrån och fick till svaret att jo så gör ju Niiiiii! Vi tänkte att vi missat något och frågade igen. "Jaaa! Vi har sett att ni gör så på Americas Funniest Home Videos. Det är därför vi gör det."

Källkritik mina damer och herrar, det är inget man tillämpar här. Vi får oss många skratt om inte annat!

Nu återgå till en fredagskväll med examensplugg. Jajjemän, exams även på lördagar!

Kram! :)

Exjobb, c-uppsats, examensprojekt. Kärt barn har många namn.

Idag tjuvstartade jag och Emmy på denna "resa". Tanken är att man börjar skriva på höstterminen. Dock, efter besöket på Yuva Mitra för en månad sedan sprudlade vi av inspriation och motivation. Mycket tack vare två av våra lärare från innovationsprogrammet i Sverige som var med på resan dit.

Det var så mycket att ta in och jag kände verkligen hur jag ville dela med mig till omvärlden om hur denna organisation arbetar med innovation och hur hela processen går till. Allt på otroligt begränsade resurser, till skillnad från västvärldens storsatsande R&D-avdelningar och enorma budgetar. Socialt entreprenörskap när det är som allra bäst, i en fantastiskt fungerande organisation. Mycket tankar har snurrat i huvudet efter det besöket om vad vi kan dra för lärdomar av dem och vi samlade redan där och då en hel del empiri. Vi har fått den bästa, tänkbara handledaren hemma i Sverige som varit inblandad i mycket med Welingkar och Indien och projekt i rural villages.

Idag höll vi första intervjun med en professor på Welingkar som har samarbetat mycket med denna organisation och varit delaktig i några projekt. Nu är vi ännu mer inspirerade, det är nästan så att ögonen ploppar ur sina hålor och jag vill springa och skutta av glädje. Ni vet sådär sprallig som bara jag kan bli! Hon gav oss väldigt bra input och några guld värda citat.

Älskar när man får skriva om något man brinner för! Det lär jag ju göra eftersom jag ska ta dubbelexamen och skriva två stycken c-uppsatser i rad.

Until next time,
Kram!

Efter Delhi följde J med oss till Mumbai. Eftersom det är strikt besöksförbud där jag och Emmy bor så var vi tvungna att checka in på ett hotell. Jag hade längtat så efter hotellfrukost, men den bestod endast av indisk buffé med galna kryddor. Man vaknar till rätt fort på morgonen när det eldar chili i hela gommen.

Vi bodde fem dagar på ett billigare hotell, vänligt för studentplånboken men J tyckte gott och väl att man kunde passa på att bo på femstjärningt när man ändå var i Indien.

Fick återigen uppleva de enorma klyftor som finns i Indien. I ett hotellkomplex som omgavs av murar och vakter med bombhundar vid en grind som släppte in lyxbil eft lyxbil med tonade rutor och privatchaufförer, bodde vi två nätter. Four Seasons Hotel, med sina 33 våningar och takbar under bar himmel på toppen. Vi fick ett enormt rum på 25 våningen med utsikt över hela Mumbai. Tidigt på morgonen vaknade jag av att solens första strålar värmde mitt ansikte och solen gick långsamt upp över staden som aldrig sover. Det var så otroligt vackert. Precis nedanför denna skyskrapa av lyx låg slummen och smutsen, och tittade jag lite åt höger låg hotellets pool med vita solsängar och blomarrangemang. På morgonen gick vi ner till lobyn och åt tills vi sprack av den mest fantastiska hotellfrukost jag någonsin kunnat drömma om.

På dagarna visade jag Mumbai för J och vi åt god lokal mat, shoppade, han sydde upp kostymer, vi gick in i konstiga butiker och traskade runt och upptäckte staden på ett helt nytt sätt än jag tidigare gjort. Det blir ofta så när man har besök, för då måste man göra nya, andra saker och får därigenom nya perspektiv.

Vid varje ny stadsdel vi besökte så sa J att det var som en helt ny stad i staden. Det är sådan otrolig skillnad på atmosfär, arkitektur och takten på hur människorna rör sig. Från hav och solnedgång, till lyx och slum och från gatumarknader till stora shopping malls. Från mat som nyss ser uppkastad ut till en champagnedrink på en cocktailbar på 33:e våningen. Vi satt alltid på kvällen och diskuterade och utvärderade det vi sett och upplevt. Det är så mycket att ta in och så många intryck att man nästan spricker. Av alla platser jag besökt i världen kan inget mätas rättvist med detta virrvarr av människor, lukter, färger och ljud som blandas i en bitterljuv cocktail som knockar vem som helst som inte har ett öppet sinne.

En ännu större skillnad var att komma direkt från en guidad tur i Asiens största slum, lortig och näst intill svart över hela huden - in till Lobyn på Four Seasons. Jag blev så övermedveten om hur jag såg ut, sliten, smutsig och fula skor. Så malplacerad där och då och jag slutade inte att känna mig obekväm förns jag duschat och skrubbat mig ordentligt. Som om jag inte förtjänade att vara där i denna lyx. Förstår ni känslan?

Det är otroligt konstigt hur lättanpassad man är som människa. Klart jag njuter av några dagars lyx och god mat och fantastisk service. Faktum är att jag fick dåligt samvete för att jag njöt så mycket. Det gick inte en enda sekund utan att jag i djupet av mitt hjärta kände ett svidande dåligt samvete över skillnaderna mellan fattig och rik och hur påtagligt detta blir just i ett land som Indien. Här finns de rikaste av de rika och de fattigaste av de fattiga. I lyxen har pengar lite eller inget värde - och endast dricksen på en drink skulle kunna mätta en stor familj i tre dagar här.

Det slog mig vilket lotteri det är att en själ tänds - hur barn föds och öppnar ögonen på en plats, som antingen innebär ett liv i svält eller ett liv i lyx. Att födas i lyx, eller ens att födas under bra förhållanden borde för alla berörda värderas mycket högre än vad det gör idag, i en verklighet där allt tas för givet och man klagar över minsta lilla motgång. Om alla som har allt kunde förstå vilken tur de haft i livets lotteri och använda detta till att hjälpa människor som inte haft lika förutsättningar så skulle det inte finnas lika markanta klyftor mellan fattiga och rika.

Jag har nu varit borta cirka två tredjedelar av tiden här. Jag har börjat reflektera över var jag lärt mig och många frågar vad jag lärt mig i skolan. Självklart har jag lärt mig mycket i skolan, om än inte lika mycket som jag hoppats på. Men vad spelar hård fakta för roll, när jag lärt mig så mycket annat? Det jag istället tagit till mig är helt nya perspektiv. Både på hur jag ser på mig själv och på livet men framförallt på världen och hur den fungerar.

Alla som får chansen att åka till Indien borde ta den. Jag menar det. Det går inte att visa bilder eller förklara med ord eller läsa sig till. Man måste andas Indien, hålla ett gatubarn i handen och trängas bland människor. Man måste uppleva den vänlighet och kärlek som finns i ett land - en hel nation - som tänker och tar alla beslut med hjärtat och inte hjärnan. Man måste med egna ögon uppleva de otroliga klyftor som råder här. Man kan inte ens förstå en procent om man inte ser det med egna ögon.

Du flyger till Indien men gör en resa som påverkar dig djupt inombords, på så många olika plan av medvetande. Denna upplevelse önskar jag alla jag känner.

Ta hand om er!
/J