Indien - landet som förändrar hela din världsbild.

Jag och min vapendragare Emmy har lämnat vår bomullstillvaro i Sverige för att söka lyckan i Indien. Vi byter ut de halvtrista salarna på Mälardalens Högskola mot Welingkar Institute of Management i Mumbai (Bombay). Vi lämnar kvarg, bandyklubbor, jantelagen och en stabil tarmflora hemma och byter ut det mot en årsförbrukning av imodium plus, 40 grader, total trafikkaos, fantastisk kultur och en kulinarisk käftsmäll á la himmelriket. Här beskriver vi kulturkrockar, vardagen och annat som vi upplever. En och annan bild laddas upp när nätverket tillåter. Följ vår resa och fall pladask för Indien så som vi gjort! Kul att just Du hittat hit!

Att kliva ur bekvämlighetszonen...big time!

Publicerad 2013-02-18 15:59:08 i Allmänt,

 
Jag har en filosofi om att försöka att försätta mig i situationer som kan tyckas lite obehagliga, obekanta och spännande. Jag tror att det är väsentligt för att utvecklas som människa. Har skrivit mycket om att ta sig ur sin bekvämlighetszon när man tränar i min förra blogg, om att våga pusha sig lite till, trots att det bränner och sen ännu lite mer. Annars kan du inte bli bättre, stampar på samma ställe och utvecklas inte.
 
Att åka till ett annat land och studera har på många sätt och vis varit utanför min trygghetszon. Jag älskar att resa men är väldigt beroende av rutiner för att må bra. Dessutom flyttade jag ju inte till vilket land som helst, utan Indien. Landet med alla möjligheter och galenskaper, smutsigt och charmigt och konstigt. Jag ville till ett land som skiljde sig så mycket det bara gick från Sverige. Jag ville pina mig själv och tvinga mig utanför min bomullsvärld.
 
Men hur läskigt det än var innan jag åkte och hur många gånger jag frågade mig själv vad det var jag egentligen höll på med, det är ju så mycket enklare att bara stanna hemma.. Så mycket BEKVÄMARE. Så har jag den där envisa sidan som skriker "GÖRDETBARA!". Det är den där elden i mitt hjärta, den där nyfikenheten som gör mig så orädd. Jag älskar när jag låter den bestämma. För vad är egentligen det värsta som kan hända? Att det är tråkigt, att man blir sjuk, att man inte klarar kurser? Ja kanske, men det blir faktiskt vad man gör det till, och jag tänker att det är ju bara tre och en halv månad av mitt liv. En ynka millimeter av min tidslinje (jag ska leva till jag blir minst 100!!) Och om det suger rejält kan man alltid åka hem, som sista utväg.
 
Men som sagt, det blir vad man gör det till och det är sannerligen en inställningsfråga också. Man har alltid ett val hur man ser på saker och ting. Jag skulle kunna gråta och längta hem när någon puttar av mig av pendeltåget och trampar sönder min tånagel med en klack. Eller så kan jag se det som ett intressant fenomen i en miljonstad och glädjas över att få möjlighet att se detta och samtidigt tyst tacka för att det inte är så hemma i Sverige. Jag kan bryta ihop över att sitta i timmar av rusningstrafik i en trång taxi i 33 grader utan AC. Eller så kan jag glädjas av att jag får en vunnen stund att filosofera på livet, titta på människor som myllrar, ta in lukter och intryck och njuta av att inte stå hemma och skrapa rutorna.
 
Find beauty in everything. There is ALWAYS something to be happy about. Man måste sluta suga på den sura karamellen, sluta okynnesäta dom där sista, vidriga pralinerna i Paradisasken och istället börja ta för sig av de godaste, sötaste mest färgglada bitarna. Du väljer vad du lägger i din godispåse! Och glöm inte att bjuda andra på dina favoriter också!
 
Nästa inlägg handlar om något som fick mig att skaka av nervositet, där jag på en catwalk tog mig ur min bekvämlighetszon.
 
Johannan

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela