Eld på morgonkvisten
Morgonen började fantastiskt bra! Vi brukar koka vatten till morgonkaffet inne hos vår granne. Imorse hade hon dock låst dörren inifrån och kaffe är ju något vi inte kan vara utan.
Så jag kokade upp vatten i vår lilla kastrull. Dessvärre var kvaliteten inte något vidare på denna kastrull som vi inhandlade för några veckor sedan, då den redan tappat handtaget. Detta har vi löst genom att bära den kokheta kastrullen med hjälp av två kuddfodral, från plattan till diskhon bakom vårat rum. Eftersom vi inte har några kökshanddukar till förfogande så har vi även löst det problemet med att använda kuddfodral. Detta har blivit en litet race på 30 meter eftersom värmen långsamt bränner fingrarna genom handdukarna medan vi kutar till diskhon.
I vilket fall som helst så skulle jag grabba tag i kastrullen med kokhett vatten (observera att jag var nyvaken och inte hade intagit något koffein överhuvud taget!!!!), när kuddfodrals-kökshandduken fattar eld av någon mycket okänd anledning. En av tjejerna som kommer ut ur sitt rum och ser flammorna slå upp från min ena hand börjar veva med armarna. Mer än så agerar hon inte. Jag håller i ena handen en kastrull med kokhett vatten och andra handen ett kuddfodral med volanger som brinner friskt.
Då vaknar jag till, trots koffeinbrist. Står och daskar flammorna mot kakelplattorna medan jag försöker att med den andra handen inte hälla det stekheta vattnet över mig.
GREAT SUCCESS!
Det skämmiga i detta är att de indiska tjejerna verkligen tror att vi inte kan laga mat. Emmy råkade i veckan koka lite väl hårdkokta ägg en kväll. Hon kokade äggen 40 minuter till svarta kolbitar innan det lite försiktigt knackade på dörren till vårat rum "Är det ni som kokar ägg?"
Jaaaaaaa jäääääävlar ja!!! Då blev det fart i stugan. Det var en fin begravning.
Det slutar inte här. Förgående vecka skulle jag göra bananplättar i kastrull. Jaja, man tager vad man haver! Samma person som knackade (hon har stenkoll på oss nu vad gäller matlagningen...) påpekar lite försynt: vad är det du lagar egentligen? Lite frustrerad kikar jag ner i min kastrull och erkänner mig besegrad. I kastrullen är det minsann inga plättar, utan snarare en brunbrända sörja - mer liknande banan/ägg-gröt. Vi åt under tystnad.
Fortsättning följer!
Ps. Vi har idag inhandlat en ny kastrull MED handtag. Hallelulja!
