Det händer grejer!
Som jag nämnde tidigare är MDH här med en grupp på tre lärare och några studenter som får uppleva massa saker som en del av en kurs på MDH. Som tur är får jag och Emmy följa med på massa av sakerna, så länge det inte stör vårat eget schema.
På väg hem från Yuva Mitra så fick jag nys om att Philip Kotler, marknadsföringsgurun var i stan. Lyckades fixa biljetter till oss och några från MDH. Detta ville man ju absolut inte missa! Föreläsningen var i sig ganska basic, men jag blir jätteinspirerad av att få se mannen bakom all denna litteratur som vi läst om marknadsföring.
På eftermiddagen begav vi oss till Dharavi, Asiens största slum. Jag hade förväntat mig något helt annat. Detta är en näst intill självförsörjande stad i staden Mumbai. På 1,7 km2 bor det 1 miljon människor. Det finns allt i från bagerier och sjukhus till biografer och återvinningsindustrier. Faktum är att 60% av plasten som slängs i Mumbai återvinns här och säljs vidare till olika företag utanför. Som i sin tur blir till solbrillor, muggar - you name it! Många av entreprenörerna är miljonärer även i svenska mått mätt. De är stolta över att bo där och människor såg ut att må bra överallt och alla var glada. Även hundarna som sprang löst var feta och mådde "bra". Men det var så brutalt skitigt. Dom eldade aliminium och och det sågades plast och det var kemikalier överallt från färg och lack och ingen av arbetarna hade någon typ av skydd. Det luktade avföring till och från då de gör sina behov i diken runt om i slummen. Jag kände det som om att jag hade fått både den ena och andra formen av sjukdom efter ett besök där och jag kunde skrapa av huden som var svart. Ytterligare en sida av Indien som är svår att ta in. Vet inte hur jag ska beskriva det. Fattigrikedom? Riktig fattigdom var ju i dessa byar vi fick se, med undernärda kvinnor och barn. En indier sa: "Tror ni människor är fattga i Dharavi? Nej nej. I byarna runt om i Indien, DÄR är äkta fattigdom. Det vet du genom att du ger ett barn en banan och han tar emot den men äter den inte. När man frågar varför han inte äter bananen svarar barnet att han ju åt igår. Han kan äta igen om en eller två dagar."
En annan intressant inflik är att fler människor i Indien äger en mobiltelefon än tillgång till toalett. Fattar ni den marknadspenetrationen?
Igår fixade vi biljetter till Tiesto, det ska bli kul att gå på ett stort event här och se vad det innebär.
I övrigt är det mycket snack om dessa våldtäkter som inträffat med relativt jämna mellanrum här. Senaste var en kvinna från Schweiz som var på semester med sin man. Det är obehagligt och det finns många teorier om varför det är såhär i Indien. En sa att det var för att regeringen förbjudit prostitution och folk blir frustrerade. Andra säger att de vill göra uppmärksamhet i världen (det blir ju front news varje gång i västerländsk media), en annan teori är för att man i Indien värdesätter pojkar mer än flickor och gör därför abort om det är en flicka. Det är dyrt att ha en flicka eftersom man måste betala för att gifta bort henne. Därför har situationen blivit som i Kina, att det inte finns jämnt antal män och kvinnor i landet, vilket också leder till frustration. Sen har det mycket med respekt mellan kasten att göra, men det är för invecklat för att förstå för en utomstående som jag.
På torsdag far jag och Emmy till Delhi och möter upp en vän från Sverige som sedan åker med till Mumbai. Det ska bli mycket spännande och vi ska såklart vara försiktiga på kvällarna!
Lägger upp ett till inlägg med bilder!
Kram!
