Första dygnen på Bali
Vill varna för att jag kan framstå som IQ-befriad när jag skriver från iPaden då den ibland autocorrektar min text. Ni kan göra det till en gissningstävling, flest rätt får ett kilo bränt fläsk hemskickat - made in Sweden - producerat på Bali. (Ja, jag har bränt mig, som vanligt.)
Efter en mellanlandning i Doha och en i Singapore landade vi 18.00 på Bali. Eftersom vi varit olycksdrabbade under resans förberedelse hade jag noll förväntning på att väskorna skulle ha hängt med hela vägen. Men jag jublade högt när vi stod där med alla väskor samlade. Visum gick utan problem, pungade ut $25, och tog sedan en taxi från flygplatsen till Poppis 2, en gata i Kuta Beach med mycket håll-i-gång.
Rummet vi har kosta ca 50 kr/natt och är enkelt med balkong, frukost, två sängar och badrum. Allt vi behöver egentligen. Det tar 5 minuter att gå till stranden och nattklubbarna tillsammans med många butiker och restauranger ligger bara ett stenkast bort. Schampot hade bestämt sig för att tvätta insidan på min väska, så allt var lite slemmigt i grön, luddig nyans. It's so fluffy....
Testade nattlivet lite på fredagskvällen efter en underbar middag, mest för att trötta ut oss själva för att kunna vända på dygnet. Bland det första som händer är att jag springer in i en gammal jobbarkompis från posten. Sedan blir vi omringade av ett MMA-team på träningsläger från Australien. Bland annat frias det på knä till Emmy, hon säger ja, såklart, men fick ingen ring så det rann ut i sanden. Australienarna beter sig för övrigt som svenskar har rykte om sig på Magaluf, fast 77 ggr värre. Njöt av underhållningen från åskådarparkett.
På lördagen gott vi en taxi till min vän Petter, han bor just nu på Bali och pluggar. Han och sex andra studenter har en villa här med pool, tjänstefolk och alla möjliga bekvämligheter. 25 miljoner rupiah vilket motsvarar ca 2000-3000 per person. Dom lever alltså som kungar och drottningar på CSN. Avis är jag, från djupet av min plånbok och min andrahandshyrda 30-kvadratare hemma bakom skrapan känns numera som en kartong. Möjligtvis går det att räkna alkisarna som ibland smiter in där som dörrvakter. Skämt åsido, det är fantastiskt att se hur min vän lever sitt absoluta drömliv här och att vi får ta del av det.
Vi hyrde bil ett dygn för 65 kronor var, fria mil. Det är helt GALET billigt. Vi fick en rejäl rundtur, och på fyra timmar hann vi se mer av Bali än förmodligen många gör på en vecka. Vi spg bland annat Monkey tempel, Balangan beach, Uluwatu och Singlefin, som är ett av världens mest kända surfställen enligt vissa källor. Vädret var tyvärr lite halvkasst. Spridda skurar men ibland någon solglimt. Extremt klibbigt... Ni vet sådär "jaggårkonstantinsmordiolivola-känsla". Klibbediklibb. Bara att vänja sig!
På kvällen fick Emmy en reaktion på jordnötter, trots att vi frågat noga om innehållet. Som tur-i-oturen fick hon bara i sig lite, vilket resulterar i en smärre matförgiftning. E gick hem och skötte sitt och jag lämnade henne ifred en stund och unnande mig en pedikyr och fotmassage av mina sargade bandyfötter. Stackars killen som fick deala med dem.
Imorse var Emmy återställd och vi tog taxi till Petter igen. Vi drack kaffe och chillade vid poolen innan vi åkte ett gäng finnar och svenskar till en privat strand några minuter bort. Härligt att slippa alla försäljare.
Trots att jag tagit det lugnt och smörjt in mig med både 50+ och 30 så har jag numera en ketchupliknande nyans över hela kroppen. Fantastiskt. Jag är inte längre albino och jag syns nu iaf om jag ligger på en vit strand. De andra var rädda att tappa bort mig annars. Jag mår underbart, har stressat ner massor och har inte heller fått Bali-belly. Maten och frukten är från himmelriket och jag bara njuter varje minut. Så välbehövligt!
Hörs när vi hörs!
Johanna
