Bite me!
Igår låg vi vid poolen och tog det väldigt passivt efter en svettig morgonpromenad på stranden. Vi var båda brända och ville befinna oss nära skugga för Emmys del och BARA i skuggan för min del. Hängde med ett gäng norrländska grabbar som bor bredvid oss. Fåordigt som så brukar med norrlänningar, men ack så trevligt.
På kvällen fick vi ett glädjande besked som gjorde oss höga på livet. Stipendium till oss båda för våra kommande studier i Indien. BAAAAM! Vi firade med en rejäl middag och livemusik. Inte ens när den feta, grisrosa australienaren på 57 vårar tog över micken, och förstörde några av de finaste låtar jag vet, kunde vårat glada humör pulveriseras. Senare på kvällskvisten gick vi till en reggaebar och satte oss på kuddar i ett hörn och lyssnade på livebandet. Det diggades och klurades på livet innan vi gick hem och sov vid midnatt. Tanterna är trötta så dags. Just det.
Imorse vaknar jag med diverse röda prickar över kroppen som jag först tror är myggbett. Med när det sedan flyttas runt bland hotellets gäster, personalen springer med madrasser och vi pratar med norrlänningarna visar det sig att det är bed bug-härjat i närområdet.
Emmy har inte ens ett myggbett eller loppbett, men som vanligt är jag en prickig korv. Tanten på apoteket sa att detta kan bero på att jag inte äter kött, och får brist på B-vitamin. Alla vampyrliknande djur föredrar tydligen det. Vet inte om det stämmer. Detta resulterar i att vi får byta rum och jag skickar kläder på tvätt. Nu håller vi tummarna att dom små liven inte boat in sig i min blå väska med skolkläder till Indien. Suck om det är så.
Men äh, lite motgångar har ingen dött av, vi mår superbra, plånboken mår toppen efter tillökningen och vi tränar på att göra ingenting - bara glo och vila. Det sistnämnda behöver både Emmy och jag bli bäst i, och det tänker vi också. Lite så vi jobbar just nu faktiskt, en kall Bitang (inhemsk öl) i handen medan vi glor ut över folk från en restaurangs balkong. Njuter och småpratar. Känner lugnet...
Ha det fantastiskt!
Kram J
På kvällen fick vi ett glädjande besked som gjorde oss höga på livet. Stipendium till oss båda för våra kommande studier i Indien. BAAAAM! Vi firade med en rejäl middag och livemusik. Inte ens när den feta, grisrosa australienaren på 57 vårar tog över micken, och förstörde några av de finaste låtar jag vet, kunde vårat glada humör pulveriseras. Senare på kvällskvisten gick vi till en reggaebar och satte oss på kuddar i ett hörn och lyssnade på livebandet. Det diggades och klurades på livet innan vi gick hem och sov vid midnatt. Tanterna är trötta så dags. Just det.
Imorse vaknar jag med diverse röda prickar över kroppen som jag först tror är myggbett. Med när det sedan flyttas runt bland hotellets gäster, personalen springer med madrasser och vi pratar med norrlänningarna visar det sig att det är bed bug-härjat i närområdet.
Emmy har inte ens ett myggbett eller loppbett, men som vanligt är jag en prickig korv. Tanten på apoteket sa att detta kan bero på att jag inte äter kött, och får brist på B-vitamin. Alla vampyrliknande djur föredrar tydligen det. Vet inte om det stämmer. Detta resulterar i att vi får byta rum och jag skickar kläder på tvätt. Nu håller vi tummarna att dom små liven inte boat in sig i min blå väska med skolkläder till Indien. Suck om det är så.
Men äh, lite motgångar har ingen dött av, vi mår superbra, plånboken mår toppen efter tillökningen och vi tränar på att göra ingenting - bara glo och vila. Det sistnämnda behöver både Emmy och jag bli bäst i, och det tänker vi också. Lite så vi jobbar just nu faktiskt, en kall Bitang (inhemsk öl) i handen medan vi glor ut över folk från en restaurangs balkong. Njuter och småpratar. Känner lugnet...
Ha det fantastiskt!
Kram J
